Dop igår. Lillflickan var jätte duktig i kyrkan och gudstjänsten var jätte fin. Helnöjd. Lite smått besviken på hennes pappa och hans släkt men vad kan man begära av dem? Kanske mer än avlagda kläder. Tänk att hennes pappas syster gav henne tre av hennes avlagde och uttvättade bodys i doppresent. Fast hon fick annat fint också. En jätte fin doptavla av hennes mormor och jätte fina halsband fick hon av båda sina gammelmormor:sar.
På kvällen var tjejan helt förstörd och natten var också orolig men idag har hon tagit igen sig. Jag också förstås. Vi skulle till familjerätten idag men det blev inställt på grund av att handläggaren hade fått kräksjuka. Stackare synd att det inte kunde bli av allra helst när hennes pappa bor 20 mil härifrån är svårt att fixa en tid som passar alla. Nu ska vi dit på fredag istället. Nu hinner jag förbereda mig ännu mer.
Har varit och byt lite kläder hon fick i doppresent. Igentligen så bytte jag dom mest bara för att kunna protestera. Det var inte nödvändigt igentligen. Men jag vill känna att jag kan få bestämma lite. Det är viktigt för mig allra helst nu när seperationen är så nära i medvetandet hela tiden. Man glömmer trots allt inte tre år även om jag gärna vill glömma vissa delar. Fast samtidigt har de präglat min personlighet till den jag är nu.
Imorgon ska vi till min syster och hennes familj. Det ska bli roligt
Det känns som om jag och min syster har fått mycket bättre kontakt sen jag flyttade hit. Även med mina föräldrar vilket betyder ännu mer. De har alltid ställt upp för mig, synd bara att jag inte förstått det innan. jag är glad att jag har min familj.
Att bara få ett leende förgyller dagen. Tänk vad lite som kan göra någon glad.