Härliga söndag!
Ikväll så var ju mamma och pappa här och åt middag, jätte trevligt var det. Nu sitter jag själv i tystnaden och börjar verkligen trivas med att ha det såhär. Stimma runt hela dagen med M för att sedan kunna vara helt själv och tänka igenom dagen. Jag är tacksam för kommentaren jag fick för någon dag sen ”Du är inte ensam om att vara ensamstående” och nej det är jag inte och det är nog inte förrän nu som jag verkligen inser hur bra jag har det. Jag har det inte fattigt utan jag kan betala alla räkningar utan problem. Jag har en familj som stöttar mig. Jag har en snäll flicka som inte är särskilt jobbig egentligen. Jag har en fin lägenhet och det viktigaste är att både jag och M mår bra. Hur mycket är inte det värt?
Visst vissa dagar är jobbiga men inte tillräckligt för att jag ska ge upp och vilja vara 14 år igen. Vissa dagar har varit och kommer att vara jobbiga men det är ändå en del utav livet. Utan motgångar så kan man inte finna någon glädje i medgångarna. Jag kanske vill för mycket men vill man inget så händer det inget. Ähh mitt liv blir nog bra till slut ändå, det är ju trots allt redan fantastiskt. 
God natt!!