Ledsen
Det gick bra hos dietisten idag. Jag är inte så förtjust i hennes idéer om att använda industritillverkad mat hellre än hemlagad mat men jag kör mitt eget race. Sen internet uppfanns så finns alla möjligheter till att få kunskap i ämnet. Personligen så känner jag att jag vill använda industritillverkad mat när man är iväg för det är lite lättare. Men skulle jag köpa burk efter burk till M så hade vi nog inte haft så mycket pengar över. Sen jag la av med godis så har vi sparat in massor av pengar. En japp hit och en japp dit blir snabbt en hundralapp. Jaja nog om det.
Blev så himla ledsen nu ikväll. För det är ett helvete att lägga M och till slut så slutar det nästan alltid med att han somnar vid bröstet. Jag vill inte ha det så längre. Hon är ju strax 6 månader. Det som gör att jag blir ledsen är att varje kväll går jag igenom flera timmars slit med skrik och gråt tills hon och jag är helt slut och hennes pappa sitter framför tv:n i lugn och ro 20 mil härifrån ovetandes. Han gör inget för att hjälpa mig, han vill inte se att verkligheten är sån här. Det värsta är nog att ingen vill hjälpa mig. Alla jävla myndigheter jag gått till tycker det ska vara såhär. Hade de tyckte det ifall de hade varit i samma situation?
Hur stark ska man behöva vara? Hur länge orkar man kämpa i motvind?